NYBYGGARVECKAN – en årligen återkommande kulturvecka på temat nybyggartid
Nybyggarveckan, som kommit att bli en årligen återkommande folkfest, arrangeras av en arbetsgrupp bestående av representanter från kommunen, kulturinstitutionerna, lokala kulturutövare, föreningar och studieförbunden. Det är en kulturvecka på tema nybyggartid, med fokus på nybyggares och samers liv och kultur under samma tid. Spännande aktiviteter och arrangemang för hela familjen.
PROGRAM & AKTIVITETER
Nybyggarveckan anordnas från den 7:e juli till söndag den 14:e juli. Aktuellt program hittar du under ”Evenemang”.
Se alla evenemang
Här kan du se alla evenemang som genomförs i under Nybyggarveckan och i Vilhelmina.
Evenemangen som pdf
Nedan kan du enkelt ladda ner en pdf där evenemangen under Nybyggarveckan finns samlade.
NYBYGGARna
Under 1700-talet gjordes de första kolonistationsförsöken i Vilhelmina. Med andra ord är jordbruket en mycket sen företeelse i de här trakterna, åtminstone om man jämför med hur länge människor faktiskt levt och verkat här.
Ända från det att inlandsisen gav vika från våra trakter för ca 10 000 år sedan fram i medeltiden levde människorna här i huvudsak av jakt på älg, vildren, småvilt samt fiske. I takt med årstidernas växlingar, och beroende på tillgången till föda, flyttade människorna omkring mellan olika boplatser. Ur de äldre jägar- och fiskarkulturer som funnits i norra Fennoskandia sedan stenåldern utvecklades samekulturen. De äldsta arkeologiska spåren man har som tyder på att samerna börjat hålla tamrenar och anpassa sina bosättningar efter renarnas betesbehov är från århundradena strax efter Kristi födelse.
KOLONISATIONEN AV LAPPMARKEN
Under 1600-talet utvecklades en mera omfattande renskötsel med stora tamrenhjordar. Samtidigt började staten visa intresse för lappmarken. Dels hade man problem att driva in skatt och kontrollera handeln bland samerna, dels visste man att det i fjällen fanns rika malmtillgångar vilka man eventuellt skulle kunna utvinna om man bara hade tillgång till villig arbetskraft i området. Man såg även en möjlighet att på sikt få till stånd nya skattehemman genom att locka svenska bönder att bosätta sig i lappmarkerna. Man tänkte sig att jordbrukare och renskötare skulle kunna leva sida vid sida. Lockbetet med vilket nybyggarna rekryterades var löften om skattefrihet i ca 15-30 år, befrielse från soldatutskrivning och gratis tillgång till mark för hus, foderinsamling och åker. Dessutom fick man fiska och i viss mån bedriva jakt. De skyldigheter man hade var bland annat att odla och bygga hus. Efter de skattefria åren bedömde man nybyggets bärighet och en skatt fastställdes.
var kom de ifrån?
Vad levde de av?
Utifrån de förordningar som skrevs på 1600- och 1700-talet närde staten förhoppningar om att nybyggarna skulle kunna upparbeta bärkraftiga jordbruk. Med facit i hand kan man nog konstatera att det egentligen inte var odlingarna som höll de tidiga kolonisatörerna vid liv utan framför allt boskapsskötseln, jakten och fisket. För en nybyggare var det väldigt viktigt att ha nära till bra fiskevatten och slåttermarker. Fodret till kreaturen utgjordes ofta av gräs som man slog ute på myrar eller längs bäckar och åar.
Trots de begränsade förutsättningarna för ett lyckat jordbruk i Norrlands inland är det anmärkningsvärt hur mycket jord som nybyggarna trots allt uppodlade för spannmål och potatis, särskilt med tanke på de enkla redskap de hade att tillgå. Med stor envishet och ett outsägligt slit odlade de upp små kornåkrar och potatisbackar. Det är därför kanske inte så underligt att nybyggarnas pionjäranda och livsgärningar gärna idealiserats i både litteratur och i de muntliga berättelserna.
Vill du veta mer?
Nybyggarna i arkiven och litteraturen
Från Vilhelmina finns en förbluffande mängd uppteckningar, bandintervjuer och böcker som skildrar nybyggarnas liv. Bland de kanske mest omtalade folklivsskildrarna kan nämnas O.P. Pettersson. Från 1880-talet och fram till sin död 1944 gjorde han ett oändligt antal uppteckningar kring nybyggarnas liv, språk och historia.
I arkiven finns uppskattningsvis ca 20 000 handskrivna sidor bevarade efter honom. Bland hans tryckta arbeten kan nämnas ”Gamla byar i Vilhelmina” bestående av tre band vilka skildrar kommunens byar och deras tillkomst. Andra kända upptecknare är Nils Eriksson, Lisa Johansson och Karl-Hampus Dahlstedt. Bland de skönlitterära författare som skildrat nybyggarepoken kan nämnas Bernhard Nordh, Linnea Fjällstedt och Lisa Johansson.
På Vilhelmina folkbibliotek kan du i den lokalhistoriska avdelningen hitta mängder av intressant läsning om nybyggarepoken.
Vid Vilhelmina museum kan du lära dig mycket om nybyggartiden men även forntiden, och på museumets webbsida kan du ta del av digitalt arkivmaterial och samlingar.
Vilhelmina Fotoarkiv innehåller tusentals bilder som dokumenterar ortens historia, de människor som levt här och de händelser som timat.
Lappmarkens släkt- och bygdeforskare arbetar liksom muséet flitigt med att levandegöra vår lokala kulturhistoria. De huserar liksom Fotoarkivet och museets intendent i det anrika Tingshuset. Här finns också möjlighet att beställa böcker om t.ex nybyggarna.
