Carolina Lidström har sedan drygt tio år tillbaka tagit över sin familjegård i Dalasjö. Där har hon utvecklat ett intresse för odling som idag försörjer inte bara hennes familj, utan även föräldrarnas och sin ena bror med sambo och barn. Trädgården har blivit en oas där Carolina, tillsammans med sina barn, får själslig ro.
Det luktar sommar i Dalasjö, fåglarna kvittrar och solen gassar. Mot ladugårdsväggen känns det som att befinna sig utomlands. Jag möts av Carolina Lidström, som alltid med ett skinande leende på läpparna. Just nu befinner vi oss i hennes paradis, hennes eget eldorado av egenodlade råvaror.
Vi slår oss ner och Carolina berättar om sin familjegård, om odlandet som gått i generation sedan hennes farföräldrar och om tacksamheten att ha fått möjlighet att ta över och förvalta inte bara en gård, utan även ett intresse.
– När jag var liten fick jag sköta om mitt eget potatisland hos farmor. Då sålde jag morötter till lärarna på Volgsjö skola, säger Carolina och skrattar. Därefter har min mamma fortsatt odla och vi gör detta tillsammans. Det har egentligen blivit hela familjens intresse.
När Carolina fick barn, Vidar och Amelia, exploderade passionen för odling – framför allt när äldsta barnet skulle börja med smakportioner.
– Jag kände att jag inte ville ge honom vad som helst, då gör jag det hellre själv även om det innebär att jag måste lägga mer tid på det. Det är fantastiskt att kunna göra en älggryta och veta att man plockat alla råvaror själv.
Odla i ett område som inte tillåter allt
Att odla i södra Lappland innebär att man brukar i odlingszon sju, och många ställer sig frågan om något över huvud taget växer i den marken. Carolina förklarar att hon kanske inte kan plantera alla rosenbuskar hon vill, men att det istället finns mycket annat som växer bra. Samtidigt kan det finnas flera zoner i samma trädgård, och Carolina hoppas kunna lära sig mer om detta för att utnyttja ytorna på ett bättre sätt.
– Vi kan inte odla majs på friland men vi kan odla i växthus. Bakom oss är det vindstilla och när solen skiner blir det väldigt varmt, så här skulle jag kunna utnyttja ytan till något annat än rabarber – något som inte går att odla på en annan plats i trädgården.
Bakom oss väller en enorm buske av stora rabarberblad och Carolina berättar att hon redan skördat en gång – till tre hushåll. Rabarber är inte det enda som försörjer tre familjer heller. Potatis, lök, vitlök, morötter och chili räcker till tre hem under ett helt år. Under några månader finns det även gurka, tomat, sallad och en rad olika kålsorter så det räcker och blir över.
– Målet inför kommande säsonger är att växelodla och inte har tom jordyta, och även bli bättre på att så med intervaller så att vi har bladgrönt under en längre period. Drömmen är att kunna så spenat, ruccola och annat som tål några minusgrader och därmed kunna vara självförsörjande även på blad till i alla fall november.
Odlingszon sju, likväl som många fler områden, kan innebära andra utmaningar än vad som går att så och inte. Djur och insekter är lika intresserade av växterna som Carolina är, och kålmal är den insekt som hon kämpar mest med. Vill hon fortsätta ha en ekologisk odling kan hon inte spruta på vilket bekämpningsmedel som helst, istället försöker hon hålla dem borta med hjälp av såpa. Carolina tar det dock som en komplimang att hon har bra jord, men det är fortfarande ett bekymmer. Det värsta av allt är ändå djuren, och en sommar fick trädgården oinbjudna gäster.
– Vi hade rådjur på besök, och de tog med sig en hel sommars skörd av svartkål.
Själslig ro
Framför det trettio kvadratmeter stora växthuset leker sonen Vidar, Carolinas bästa odlingskompis. Han tycks ha mer koll på växterna än mamma och det lyser i ögonen när vi strosar runt i trädgården. Växthuset är nybyggt och Carolina kände att det var rätt steg att ta. Det har varit en stor prövning att sätta ihop växthuset, och mer jobb än någon kunde tänka sig.
– Det kommer ta många år innan jag tjänat in grönsaker i kostnaden för växthuset, men istället vinner jag mycket, mycket mer mentalt. Jag mår själsligt bra av att vara ute i trädgården.
Visionerna är stora och likaså drömmarna. Hon drömmer om en snittblomsodling med självplock, och hon vill att barnen ska kunna äta så mycket grönsaker de vill utan att det påverkar årsförbrukningen. Hon vill också utveckla trädgården med det hon har, göra den mer lummig och gona in sig mer. En sak är då säker, och det är att Carolina stannar kvar i sin trädgård i Dalasjö.
Carolinas bästa tips till dig som vill börja odla:
- Tänk efter vad du äter mycket av. Äter man mycket bär ska man plantera bärbuskar till exempel.
- Fundera hur mycket tid du vill lägga på odlingen varje vecka. Börja hellre smått och utveckla så det inte blir övermäktigt.
- Ha bra jord. Fyll inte med enbart planteringsjord; det blir inte bara dyrt, utan näringen går också ur efter en månad. Använd exempelvis kompost istället, lägg på material och gödsla med guldvatten och gräsklipp. Maskarna trivs bättre, jorden blir porös och det växer bättre.
- Läs på, prova dig fram och våga testa.
- Välj en bra plats med sol och gärna lite vindskyddat.
